Skötselråd fat och karotter

Vi brukar tipsa kunder som köper våra brukskärl att om man absolut inte vill ha repor i glasyren bör man använda träbestick. Annars kommer de förr eller senare. Detta är svårt att göra så mycket åt som tillverkare av lergods för det har med glasyrens lägre bränningstemperatur och sammansättning att göra. Vill man vara helt repfri och använda metallbestick, bör man i stället välja stengods eller porslin som bränns högre. Kanske till och med ett exempel med anpassad hårdhet på glasyren.

Man kan också få lite repor av maskindiskmedel. Men kärlen tål i sig annars alldeles utmärkt att maskindiskas. Faten kan även att användas som ugnskärl och de bränner väldigt sällan fast! Men man får tänka hur man hantera det. Om man tar ut fatet hett från ugnen och ställer på något iskallt, är det troligt att det spricker, men så gör nog de flesta fat.

Återigen med glasyren – känsligheten gör att den kan krackelera lättare. Speciellt när det används som ugnskärl (värme/kyla växelvis). Men om man oroar sig ur hälsosynpunkt så dör nog de flesta bakterier ändå vid 150-200 grader i ugnen. Vi tror också att om man jagar bakteriebovar i köket, ligger nog skärbrädan sämre till! Men naturligtvis ska man som keramiker göra sitt bästa ur hälsosynpunkt.

De flesta tycker nog att det är naturlig att det blir lite åverkan i ytan efter en tid för det är lite ”priset man får betala” när man väljer lergods. Anledningen att man köper ett lerfat är nog inte att man tänkt sig få ett fat som håller längst av alla, utan för att man vill åt det där rustika genuina och för att ha en liten del svensk hantverkshistoria hemma i huset!