Bra att veta

Vi kan jämföra med lergods nu och då. En av anledningarna att lergodset började konkurreras ut under förra sekelskiftet är p.g.a att andra material som porslin, emaljkärl och stengods höll längre. När man går på auktioner och ropar på ett gammalt mjölkfat idag, så kan man ge sig tusan på att det är kantstött. Detta beror på skärvens porösitet (skärv är bränd lera), lergodset smälter inte ihop som stengods eller porslin gör. Det bränns i lägre temperatur och har också en mjukare lite känsligare glasyryta.

Speciellt de gamla mjölkfaten var nog känsliga eftersom de brändes i lägre temperaturer än vad vi gör i dag. Nu har vi även tåligare glasyrer som både är hårdare och hälsosammare än vad 1800-talets krukmakare hade. Han använde också blymönjeglasyr, som han tillverkade själv på ett sätt som inte alls är tillrådligt i dag.

Moderna glasyrer innehåller också bly men i en form som inte fäller ut. Vi rekommenderar ändå inte att förvara sura saker som citronsaft, vinägerbaserade dressingar, inläggningar i våra fat.